Karin Boye „Po śmierci” - wiersz

„Jak to się czuje, kiedy człowiek dostaje skrzydeł, kiedy jest martwy,
powiedz, matko?”
„Najpierw przechyla się na plecy, rośnie taki szeroki i duży.

Potem staje się cięższy, coraz cięższy. To tak jakby niósł coś na górę.
Czuje przenikliwy ból i łamanie w żebrach, w kręgosłupie i rdzeniu.

Więc prostuje się odruchowo i niesie wszystko, wszystko.
Wtedy wie, że jest właśnie martwy i żyje w nowej postaci.”


tłum. ze szwedzkiego Ryszard Mierzejewski

                              Efter döden

„Hur känns det, när man får vingar, då man är död, säg, mor?”
„Först kröker ryggen på sig, den växer så bred och stor.

Sen blir den tyngre och tyngre. Det är som man bar ett berg.
Det rister och det brister i revben och kotor och märg.

Så rätar den upp sig med ett ryck och bär allt, allt.
Då vet man, att man är död nu och lever i ny gestalt.”

z tomu „De sju dödssynderna”, 1941